Homeopati

KLASSISK HOMEOPATI

– behandlar hela dig

Varför homeopati

Behandlingen anpassas individuellt för dig och utgår ifrån alla dina symtom, såväl fysiska som emotionella och mentala.

Homeopatin behandlar sjukdomen från roten med hjälp av ett optimalt valt homeopatiskt läkemedel som stimulerar organismen till läkning.

Homeopatin föds

Den homeopatiska principen omnämns redan under antiken i de filosofiska tankegångar som den grekiska läkaren Hippocrates, läkekonstens fader, formulerade. Det dröjde dock innan homeopatin utvecklades till en medicinsk behandlingsmetod av den tyska läkaren Dr. Samuel Hahnemann (1755-1843).

Som läkare såg han de svåra biverkningar som dåtidens mediciner och behandlingsmetoder orsakade. För Hahnemann var det viktigt att inte skada sina patienter, så han började översätta medicinsk litteratur istället för att behandla. Vid en översättning stötte han på påståendet att den läkande effekten av kinabark (kinin) på malaria berodde på ämnets bitterhet. Istället för att tro på en ologisk förklaring valde han som en sann vetenskapsman att testa ämnet på sig själv.

Till sin förvåning upptäckte Hahnemann att han drabbades av karakteristiska malariasymptom. Han slutade ta kinin och besvären upphörde. Han gjorde om försöket och historien upprepades. Det faktum att ämnet kunde framkalla samma symtom hos en frisk person, som en sjuk fick av malaria väckte hans nyfikenhet.

Hahnemann testade fler välkända läkande ämnen och fann att även de framkallade tydliga symtom hos honom. När han successivt provade att behandla patienter med samma läkemedel som deras symtom överensstämde med framkallades en läkande effekt så att de tillfrisknade.

Successivt utvecklades en ny behandlingsmetod som Hahnemann döpte till homeopati efter grekiskans homeo (omoios) som betyder lika, och pathos som betyder lidande.

Grundläggande för homeopatin är likhetsprincipen: Similia similibus curentur. Det betyder låt lika bota lika, med innebörden att de symtom ett ämne kan framkalla vid överdosering kan det även bota.

Emellertid uppstod fortfarande biverkningar även när Hahnemann arbetade efter likhetsprincipen. Därför experimenterade han att späda ut läkemedlen och märkte att de i förtunnad form fortfarande skapade en god effekt. I boken Organon finns hans anvisningar bevarade med systemet att förtunna ämnen och samtidigt potentiera (skaka) behållaren kraftfullt vid varje steg i förtunningsprocessen.

Genom försök på sina patienter kom han fram till att ju mer ämnet förtunnades och potentierades desto större blev den läkande kraften, samtidigt som de traditionella biverkningarna minskade.

Hahnemann utökade sina tester genom att anlita familjen, vänner och kollegor som försökspersoner. Ett flertal personer fick genomgå prövningar av olika substanser, alltid ett i taget. Vid dessa prövningar fördes protokoll över hur var och en av de ingående försökspersonerna reagerade. Informationen samlades sedan i böcker, Materia Medica. Efter Hahnemanns tid har många följt i hans fotspår och en stor mängd nya substanser har prövats på liknande sätt.

Homeopaterna var därmed tidigt ute med att utföra ordentliga kliniska prövningar på de läkemedel som användes.

Hur fungerar homeopati?

Homeopatin saknar en accepterad förklaringsmodell. Det innebär att ingen idag vet med säkerhet hur effekten av homeopatiska läkemedel uppstår.

Däremot finns det forskningsstudier som visar positiva resultat i praktiska studier, även när behandlingen jämförs med placebo.

De lagar som visar läkeprocessen vid behandling har bekräftats erfarenhetsmässigt och kliniskt. De teorier klassiska homeopater följer är baserade på systematiserade erfarenheter av hundratusentals patienter.

Aktuella forskningsrapporter kan man ta del av på www.homeopathy-ecch.org. ECCH är en europeisk sammanslutning av 27 homeopatförbund från 24 länder.

En intressant teori har förts fram av professor Luc Montagnier, som fick nobelpriset i medicin och fysiologi 2008, och handlar om att uppblandade och seriellt utspädda biologiska prover, som motsvarar homeopatiska utspädningar, visar elektromagnetiska egenskaper och skapar nanostrukturella förändringar hos omgivande vattenmolekyler.

Homeopatins syn på sjukdom

Klassiska homeopater ser människan som en helhet, där känslor, tankar och kropp samverkar. För att må bra behöver hela organismen vara i balans. Enligt homeopatins synsätt är sjukdom ett uttryck för en obalans eller rubbning hos individen. Obalansen kan bottna i känslo- eller tankemässiga problem, som sekundärt skapar fysiologiska förändringar i kroppen.

Är kroppens eget immunförsvar tillräckligt starkt klarar organismen att återfå balansen och bli frisk på egen hand. Är däremot kroppens försvarsmekanism försvagad behövs yttre hjälp för att få igång läkningsprocessen.

Homeopatiska läkemedel stimulerar organismens inneboende läkekrafter att börja hela sig själv och uppnå en bättre balans på alla plan; fysiskt, emotionellt och mentalt.

Skador från olyckor och yttre påverkan kan kräva operationer och kirurgiska ingrepp. Men även här kan homeopatiska läkemedel stödja organismen att återhämta sig.